Smärttillstånd i nacken

Symtom
Smärta i samband med rörelser i halsryggraden eller stelhet, typ nackspärr, är de vanligaste symtomen. Huvudvärk kan även förekomma. Nackspärren kan sitta högt uppe vid skallbasen och ända ned till övre bröstryggraden, och är oftast ensidig. Utstrålande smärta och domning i armen kan bero på nervrotstillklämning i nacken.

Behandling
Behandlingen vid smärta och stelhet i nacken, efter neurologisk undersökning, är manuell terapeutisk behandling initialt, traktion, mobilisering eller manipulation kan vara aktuell. Innan behandling så försöker man även att utreda orsaken till besvären. I slutändan, för att minska återfall, kommer aktiv behandling av patienten själv att spela en stor roll. Detta innebär att patienten får ett individuellt anpassat träningsprogram.

Smärttillstånd i ryggen

Symtom
Besvären börjar ibland i samband med ett tungt lyft, en hastig vridning eller vid en stunds stående i lätt framböjd ställning. Smärtan är vanligtvis belägen i ländryggen. På grund av muskelspänningen upplevs en uttalad stelhet i ryggen. Det är även vanligt att den ena sidans muskler är hårdare spända än den andra. Det uppstår då en snedhet i ryggen, som oftast visar sig i ländryggen.

Behandling
Vid denna skada är prognosen god. Vid de flesta ryggskott kulminerar smärtan oftast vid 4-5 dagar, för att sedan börja avta. Det är dock vanligt med recidiv under de närmsta 2-3 månaderna om man är oförsiktig. Hos sjukgymnasten får man oftast hjälp att komma ned under smärttröskeln. Det kan därför vara bra att nyttja behandling vid den akuta fasen, för att minska recidivrisken, eftersom kroppen snabbt kompenserar orörligheten/smärtområdet genom att använda andra muskler för att utföra en hjälplig rörelse. Vid ett subakut skede, d.v.s. efter att den initiala smärtan lagt sig, är det bra att börja rehabilitera sig. Detta görs genom aktiv träning med hjälp av träningsprogram som sjukgymnasten utformar speciellt för dig.

Axelledsluxation

Skademekanism
Akut luxation av axelleden är en relativt vanlig skada som drabbar ungefär 2% av befolkningen. Inom kontaktidrotter är luxation av axelleden avsevärt vanligare. Axeln går ur led framåt/nedåt i 95% av fallen. Bakre axelledsluxation är ovanlig. Främre axelledsluxation sker antingen vid fall med rak arm eller vid upphakning av armen, t ex vid skott i handboll då armen är utåtvriden. Hos cirka 90% av de personer som ådragit sig en akut främre luxation har ledkapseln rivits av från sitt fäste på framkanten av ledhålan. En sk Bankartskada har då uppstått. Om inte ledkapseln läker tillbaka i sitt ursprungliga fäste finns risk för kvarstående instabilitetsbesvär. Nervskada uppstår i enstaka fall.

Symtom
Axeln är efter luxation i det närmaste orörlig och mycket smärtande. Den skadade håller armen lätt utåtroterat och lite från sidan. Den normala axelkonturen är förändrad. I stället för en normal utbuktning av deltoideusmuskeln syns en grop på axelns utsida.

Prognos
Förutom risken för återfall med ny luxation är prognosen vid akut luxation av axeln god. Risken för återfall är störst i de yngre åldersgrupperna. I åldrarna 15-17 år är risken 50-70 %. Risken för återfall avtar sedan i snabb takt med ökande ålder. Vid 40 års ålder är risken ungefär 10 % och vid 70 års ålder 4 %. Vid akut axelledsluxation hos personer över 40 år finns det dock risk att för axelleden viktiga muskler skadats. Risken för övriga komplikationer är relativt liten.

Supraspinatustendinit

Skademekanism
Det finns risk för överbelastningsskador i axelleden i många aktiviteter. Det gäller framför allt då personen använder handen/armen ovanför huvudet. I axelregionen är det oftast bicepsmuskelns långa sena eller supraspinatusmuskelns sena som ger besvär vid överansträngning. Dessa två senor ligger nära varandra, har delvis liknande funktion och kan vara påverkade samtidigt.

Symtom
Smärta på framsidan av axeln eller på överarmens utsida som känns i inledningen av aktivitet för att sedan förbättras eller försvinna under träningspasset och därefter öka igen efter träning.

Prognos
Som vid de flesta överbelastningsskador är prognosen god om behandling och ändring av arbetsställningar/idrottsaktiviteter påbörjas tidigt. Om diagnosen är korrekt och överbelastningen inte är orsakad av bristande stabilitet eller inklämning av senorna är prognosen i regel god.

Tennis/musarmbåge

Skademekanism
Lateral epikondylit är en överbelastningsskada i armbågen. Eftersom detta förekommer i relativt hög utsträckning hos tennisspelare, används ofta benämningen “tennisarmbåge”. Anledningen till smärttillståndet är överbelastning i det gemensamma muskelfästet över den yttre delen av överarmsbenet. Det utsatta muskelfästet, som är ett relativt litet område, är gemensamt för sträckmuskler. Även om denna skada är vanligt förekommande hos tennisspelare, drabbar den lika ofta yrkesutövare som utsätter armbågen för statisk belastning eller upprepad rörelse av handleden eller fingrar, tex målare, användning av datormus o.s.v.

Symtom
Smärta över muskelfästet på armbågens utsida. Ofta strålar denna smärta ner längs underarmens utsida mot handleden. Det förekommer dessutom smärta när muskulaturen i underarmen belastas samt när den töjs. Även svaghet i handgreppet kan förekomma. Ömheten vid direkt tryck är ofta uttalad. Kraftlöshet i muskulaturen upplevs också i samband med dessa besvär.

Prognos
Prognosen för läkning vid akut skada är god. Tennisarmbåge läker ut av sig själv, men det kan utan behandling ta mycket lång tid. Epikondylitbandage för att avlasta muskelfästet kan lindra besvären. Vanlig behandling är akupunktur, töjning, samt anpassad träning.

Ledbandsskador i fotleden

Skademekanism
Ledbandsskada på utsidan av fotleden är den vanligaste idrottsskadan. Den står för ungefär 25% av alla idrottsskador och förekommer inom alla motions- och idrottsaktiviteter. De flesta ledbandsskador i fotleden uppstår när fotleden och fotsulan vrids inåt och samtidigt är böjd neråt. Vid akut skada uppstår snabbt en kraftig svullnad. Den skadade får ont och har svårt att stödja på foten. De vanligaste följderna av en ledbandsskada i fotleden är ostadighetskänsla – funktionell instabilitet – vilket innebär en återkommande stukningstendens.

Symtom
Kliniska symtom på ledbandsskada i fotleden är mycket karaktäristiska. Som nämnts får den skadade ont och skadestället svullnar snabbt på grund av blödning i den skadade vävnaden. Rörelseinskränkningen är besvärande och det gör ont vid gång. Ibland är smärtan så kraftig att det inte går att belasta foten alls. Om ett tryckförband läggs runt den skadade fotleden inom några minuter efter skadan kan man minska blödningen vilket kan förkorta rehabiliteringstiden avsevärt. Observera att tryckförbandet inte ska sitta på längre än 30 minuter.

Prognos
Efter rätt genomförd behandling förväntas 80-90 % av samtliga idrottsutövare med akut ledbandsskada i fotleden återhämta sig fullt. En viss andel har kvar instabilitet och/eller smärta. Den totala tiden innan ledbandet kan anses vara helt läkt är 3-12 månader eller mer. Motions- och idrottsaktivitet kan dock börjas långt innan skadan är helt läkt, eftersom risken för förslitning eller andra allvarliga kvarvarande resttillstånd är liten.

Främre korsbandskada

Skademekanism
Det främre korsbandet står tillsammans med sidoledbanden, bakre korsbandet och meniskerna för den passiva stabiliteten i knäleden. Om någon av dessa strukturer skadas är risken stor att knäleden blir instabil och vill “vika” sig vid belastning. Främre korsbandsskada är en vanlig idrottsskada. Skademekanismen är rotations- eller översträckningsvåld mot knäleden vid kontaktidrotter som exempelvis fotboll, handboll eller ishockey. Vridvåld utan tackling eller kroppskontakt förekommer också
inom flera motions- och idrottsaktiviteter, t ex utförsåkning på skidor. Främre korsbandsskada kan förekomma som isolerad skada eller i kombination med andra knäskador, t ex sidoledbandsskada eller meniskskada. Främre korsbandsskada är en av de vanligaste och samtidigt en av de svåraste knäskador som förekommer i samband med idrott. Knäleden bör undersökas både akut och efter några dagar. Den svullnad och smärta som uppstår i knäleden efter skadeögonblicket kan gör att det är svårt att undersöka stabiliteten akut.

Symtom
Främre korsbandsskada är den vanligaste orsaken till akut blodutgjutning i knäleden. Knäleden kan vara fylld med blod, kraftigt utspänd och därmed mycket ömmande. Ungefär 75 % av alla med blodutgjutning i knäleden har en främre korsbandsskada. Den skadade upplever omedelbar smärta och har svårt att belasta knäet med kroppsvikt. Knäet svullnar upp som regel inom ett par timmar efter skadan. Rörelseförmågan begränsas och knäet känns ömt. Vid försök att belasta med kroppsvikt känns knäleden ostadig eller har en tendens att vika sig. Ibland märker den skadade inte instabiliteten i knäleden förrän den belastas på ett särskilt sätt.

Prognos
Nuvarande operationsteknik för att rekonstruera ett skadat främre korsband innebär att idrottsutövaren måste avstå från idrott i cirka sex månader efter operation. Även den skadade har möjlighet att återvända till idrott på hög nivå bör man komma ihåg att ingen operationsmetod helt kan återställa knäets funktion. Stabiliserande operation förefaller dock nödvändigt hos idrottsutövare på hög nivå.

Ont i ländryggen

Ryggsmärtor är vanligt. 80% av Sveriges befolkning har någon gång i livet ont i ryggen. Prevalensen (förekomsten av ryggbesvär vid varje tillfälle man mäter) är ca 30%, det vill säga ca 1/3 av befolkningen har alltid ont i ryggen (dock inte alltid samma individer). För den helt dominerande andelen människor, som får ryggsmärtor är det inte någon signal på allvarlig sjukdom eller tecken på att man bör avstå från sina normala aktiviteter. Tvärtom visar tillgängliga vetenskapliga studier att det gynnar tillfrisknandet att försöka vara aktiv, återgå till sitt arbete och motionera i lagom och ökande omfattning.

Vanliga orsaker till ryggsmärtor är förändringar i disken och/eller ryggens leder. Även ryggmuskulaturen ger upphov till smärta genom ökad spänning när den reflexmässigt försöker skydda skadade eller åldersförändrade diskar och/eller ryggens leder.

Hos oss kan du få hjälp med undersökning och behandling av både akuta och återkommande ryggbesvär. Orsaken till dina smärtor/besvär fastställs efter en nogrann manuell undersökning. Vid behov tas kontakt med läkare.

Behandling av smärtor från ländryggen bestäms efter den diagnos och de orsaker som är upphov till smärtan. Behandlingen delas ofta in i olika steg. När man vet vad som orsakar smärtan kan råd om vad man ska undvika och hur man ska behandla kroppen på rätt sätt ge smärtlindring. Smärtlindrande behandling som akupunktur och TENS kan också användas. Manipulation, mobilisering och traktion av lederna i ryggen kan också ge snabbare lindring av smärtan och hjälp till patienten att snabbare börja röra på lederna i ryggen på rätt sätt. Instruktion om specifika övningar, träning och att komma igång med vardagliga aktiviteter på rätt sätt gör att diskar, leder och muskler i ryggen fungerar bättre. Träning av de stabiliserande musklerna är mycket viktigt fram för allt för att man inte ska få tillbaka samma besvär igen.

Spänningshuvudvärk

Den absolut vanligaste formen av huvudvärk. Man spänner sig, oftast omedvetet, och det resulterar efter en tid i värk. Smärtan sitter i nacken, upp mot huvudet och i bland i pannan. I princip alltid båda sidorna av huvudet. Orsaken är alltså en förhöjd spänning i muskulaturen. Spänningen kan bero på stress på arbetet, oro för någon anhörig, eller sig själv, vantrivsel i relationer på arbetet, inom släkten etc. Även mer praktiska problem kan ge huvudvärk som exempelvis ekonomiska bekymmer, känslan av att inte hinna med och så vidare.

Behandlingen är  givetvis att man skall försöka komma åt orsaken vilket inte alltid är så lätt. Har man en chef man inte gillar är det svårt att ändra det. Behandlingen är oftast sjukgymnastik som går ut på att man lär sig själv vilka muskelgrupper som är spända och lär sig tekniken att slappna av dessa. Värktabletter är klart olämpliga eftersom de endast ger tillfällig lindring och oftast gör att tillståndet förvärras ju längre tid man går innan man får riktig behandling.

Ovanstående baserar sig på en rapport “Statens Beredning för Utvärdering av medicinsk metodik”.